BACKE (SGT) 21-åriga Jennifer Lidström ville inte åka till Stockholm där alla jobb inom hennes område fanns. Istället köpte hon ett företag i Backe. Något som innebar en lång process med banker och lån.
Studierna inom museologi och kulturarv avslutades vid universitetet i Umeå och hon flyttade till Backe.
– Mamma har behållit huset efter morfar och mormor i Backe, och där bor jag nu, samtidigt insåg jag att om jag ville ha jobb efter studierna skulle jag behöva flytta till Stockholm. I somras såg jag att Paus@ var till salu, så jag flaggade för ett intresse av att köpa. Så jag tog utmaningen – att köpa ett företag! Jag satte igång en process, och det var trögt. Nordea var min bank, det kanske var naivt av mig, men jag slängde pappren på bordet med alla kalkyler och ville låna 300 000. Det blev nej. Och det blev nej också på nästa bank. Jag hade ett eget kapital på 60 000, men det gick inte ändå. Hur många ungdomar har sparat sextiotusen, undrar Jennifer.
Så löste det sig så småningom med ett lån hos Almi och ett mindre lån hos Nordea som efter ett första blankt nej gav med sig. Fjällsjö Framtids ekonomiska förening trädde in och köpte fastigheten.
Den tidigare ägaren Åsa Gjersvold gör sin sista dag på jobbet när vi besöker kiosken och caféet som har ett strategiskt läge mitt i byn.
– Det var jävligt krångligt med banken, intygar hon. Och står vid Jennifers sida som stöd och hjälp, inte minst med sina egna kontakter innan alla pusselbitar är på plats.
– Processen tog lång tid, allt blev försenat. Det var så mycket strul med banken. Jag fick vänta på ett bankgiro och öppna ett företagskonto, vilket gjort att jag fått låna Åsas konto och är nu skyldig pengar till henne. Allt tar tid. Jag trodde aldrig att jag skulle få mitt bankgiro och gick en hel kväll och bara grinade. På morgonen efter sa jag till mig själv att jag kan inte bara ligga där och tycka synd om mig själv, men det kändes som hela världen var emot mig. Det var bara motgångar ett tag, och så blev det en vattenskada i bostadshuset till råga på allt. Nu har jag ett kundnummer och jag kan slappna av en aning, men jag är inte riktigt lugn förrän jag betalat tillbaka till Åsa, berättar Jennifer.
– Hon är djävulskt duktig, hon är bara 21 år. Hur många 21-åringar har ett eget företag? Jag kunde heller ingenting från början, om du bara visste hur ”ampen” jag var från början, säger Åsa Gjersvold, som just släppt iväg sitt bolag som förra året omsatte 2,5 miljoner kronor.
Några små förändringar är redan på gång.
– Jag har utökat med presentartiklar, och jag får väl se om ett år eller så vad det kan bli mer. Det är roligt! Folk är glada att Paus@ är kvar och många kommer inte utan att behovshandla, men köper en kopp kaffe eller så, säger Jennifer.
– Det är ju i stort sett första året som är utmaningen. Mina vänner bor inte här och förstår inte att jag bara kan ta ledigt och fara iväg. Jag har anställt en person. Om fem år är jag kvar här. Om jag då väljer att sälja så ska det vara till någon som ser till att det lever vidare. Jag älskar den här byn, och allt kommer att gå bra för mig så länge backeborna handlar här. Jag känner ett starkt stöd, säger den nya aktiebolagsägaren.
Fritiden kanske kan vara problem med den första tiden, inte så mycket läsning som vanligt eller TV-tittande, tror Jennifer, men Backe har fått ett tillskott med en person som är djupt engagerad i ungdomsfrågor. Jennifer Lidström bodde i Helgum och gick i gymnasiet i Sollefteå där hon var aktiv i ungdomsdelegationen.
– Jag älskar allt som höjer rösten för ungdomar! Det blir ofta en misstro mot ungdomar bara för att de är unga. När jag var engagerad i ungdomsdelegation och i SVUNG (Sveriges Ungdomsråd) brukade jag säga till de unga som att hemma och klagade att de måste komma och berätta vad de vill, annars blir det ingen förändring!
Det är Jennifer Lidström ett alldeles lysande bevis på!
INGER KRAFT ETZLER
TEXT OCH FOTO