Skolhund nytt grepp i Edsele

EDSELE (SGT) Den mest iögonenfallande nyheten i Edsele Friskola är nog Aramis, en stor, grann, svart pudel, som jobbar som skolhund. I dagarna har påbörjats en utbildning av både hund och matte, pedagog Annakarin Hägglund, för att Aramis också ska kunna fungera som läshund. Det innebär att matte lär hunden att välja ut en bok ut en bokhög.
– Kan hunden läsa, undrar en liten åttaåring, när han hör om vad som väntar.
Klentrogheten är befogad. Pedagogiken är tvärtom. För att stimulera läskunskapen så är det hunden som är åhörare när en elev ska läsa högt.
– Det betyder mycket för barn som ännu inte knäckt läskoden. Det blir kravlöst och ger lugn och ro åt livliga barn när Aramis är närvarande, berättar Annakarin Hägglund om sin pedagoghund.
En skolsal är förbjuden mark för Aramis, om skolan någon gång i framtiden skulle få ett barn med allergi. Aramis är en ”gladhund” med ett rejält CV som viltspårschampion och ingår i ett jaktlag, men i skolan lunkar han lugnt omkring och sprider enbart trygghet.
Edsele Friskola ombildades för två år sedan när personalkooperativet fattat ett beslut om nedläggning av skolan, som redan tio år tidigare lagts ner av kommunen och som därefter drevs av kooperativet. Förskolan hade varit igång sedan 1999. Beskedet om nedläggning gav råg i ryggen åt byborna. Tre barska äldre damer kom på besök till Anette Linné och slog näven i bordet. Hon var då tillförordnad rektor för förskolan, som drevs ideellt av ett föräldrakooperativ.
– Nu måste du göra något, tyckte de gamla fruntimren.
Uppmuntrad och stärkt såg Anette Linné till att samla byns invånare kring idén att försöka få till en friskola, så att bygdens barn skulle kunna gå kvar i skolan på hemmaplan. Byn gick samman fast beslutna att hjälpa till. Edsele tog krafttag, liksom i flera andra fall. Från personalkooperativ utvecklades ägandet till ett medborgarkooperativ.
Den gamla större skolan såldes för flera år sedan till en bärföretagare för tji och ingenting. Bybor luskade ut vem som ägde ”gamla skolan” och frågade om de var möjligt för oss att få köpa skolan eftersom lokalbristen var stor. Medborgarkooperativet, intresseföreningen och fastighetsbolaget gick samman och kunde till slut köpa tillbaka skolan.
– Det var enormt mycket renovering som krävdes. Sönderfrusna rör, och mycket att ställa i ordning för att få klassrummen i skick. Mot alla odds blev det inflyttning på vårterminen 2017. Mellan oktober och januari lades det ner 600 timmar ideellt arbete. Nu håller fastighetsägarna på att förbereda för jordvärme. Alla berörs på något sätt av att skolan finns, berättar rektor Linné.
Det senaste i Edsele friskola är att det har startats ett ”nattis” som hjälper skiftarbetande föräldrar med barntillsynen. För närvarande är sex barn inskrivna på ”nattis” men skolan har tillstånd att ta hand om åtta barn mellan tre och tolv år.
– Vi har något vi kallar för byahjulet, berättar Anette Linné, som är rektor för friskolan och förskolechef men som också är musiklärare och vikarierar som restaurangchef. Kanske inte så förvånande med alla uppgifter som var och en kan ha i den här delen av världen.
Entreprenörskap och ideella krafter verkar framgångsrikt i Edsele. När serviceboendet och pensionärslägenheterna skulle avvecklas bildades ett medborgarägt fastighetsbolag. När matsalen för de äldre upphörde skapades restaurang Grytan.
– Medborgarkooperativet är huvudman för restaurangen och för friskolan, intresseföreningen driver fastighetsbolaget och äger gruvan med kvarts- och fältspatbrott. Alla fastigheter som kommunen inte klarade av är nu uthyrda. Vi har sett till att det finns en mack i byn och den har Sveriges billigaste bränsle. Här finns många framgångsrika företag och vi har flera aktiva föreningar. Vi har en gemensam container för järnskrot, förtjänsten går till byn, säger Anette Linné.
I Edsele bor cirka 400 invånare. Skolbarnen kommer från omkringliggande byar och från själva Edsele. Förskola och friskola har närmare femtio barn och elever i verksamheten. Tre egna skolbussar klarar transporterna. All eventuell vinst går tillbaka till verksamheten.
– Det är en sårbar tillvaro. Om en familj med barn väljer att flytta påverkar det skolan. Alla är beroende av varandra. Till en början var det ett starkt motstånd från Sollefteå kommun, men det börjar vända. Kommunen måste släppa prestigen. De klarade inte av att driva skolan, men det gör vi. Men det dröjde 15 år innan vi blev synliga på kommunens hemsida. Vi har som motto: Det är inga problem, det ordnar sig alltid. Vi får väl snart starta bank också. Byn är under utveckling, avslutar den kreativa rektorn Anette Linné.
INGER KRAFT ETZLER
TEXT OCH FOTO