Många fordon och besökare på lastbilsträffen i Ramsele

RAMSELE (SGT) Hela stämningen i Ramsele förändras när det är dags för en av årets stora händelser: Lastbilsträffen. Det är en väldig rusch och mycket folk i farten. Över 300 fordon av olika slag deltar och när sedan Lasse Stefanz förgyller området då är det fullt ös. Det är uppemot 100 funktionärer och frivilliga från när och fjärran som ställer upp när grundarna Lars Olof Magnusson och Anders Sundin kallar.
– Det är roligt att det händer nåt på byn. Jag har lärt känna många lastbilsförare som återkommer varje år. Jag hjälper till med allt möjligt. Jag funkar till allt, jag är som päran, säger Fredrik Modén som till vardags jobbar på macken i Ramsele och som tar ledigt varje år för att ge ett handtag till Lastbilsträffen
– Några jagar älg eller spelar fotboll. Det här är vår hobby, konstaterar Lars-Olof Magnusson.
Lastbilsträffen drivs av en ideell förening.
– Om vi skulle ta ut lön skulle det aldrig gå runt. Det är ren jäkla hobby! Från början sa min fru att ”det där får du hålla på med själv”. Nu är hon och Anders fru minst lika engagerade som vi, berättar Lars-Olof som härstammar från Ramsele, men bor i Örnsköldsvik.
Under lastbilsträffen huserar han i en husvagn, medan kollegan Anders kan bo hemma i Ramsele.
– Vi kompletterar varann under träffen. Jag har mest hand om branschutställarna och boende. Anders jobbar med åkarna som tävlar. Det är så klart att vi umgås annars också. Vi talar nog med varann varenda dag, säger Lars-Olof.
Och i kansliet och som alltiallo personer finns deras fruar med hela vägen från planering med inbjudningar, program, annonsering och åter igen planering och checklistor. Det började vid årsskiftet. Förutom tävlande lastbilar ska också 96 utställare servas.
– Jag är Lastbilsträffens kanslist och har raggat folk som jobbar i kansliet, berättar Anette Strömkvist, Anders partner.
– Nu är det mesta över, tycker Pernilla Magnusson när Lastbilsträffen rullat igång.
Men trots noggranna förberedelser kräver det sina kvinnor för allt ska klaffa. 310 lastbilar är anmälda och ett 60-tal står på en reservlista och vill komma in på utställningsområdet. Utanför kyrkan står Jonatan Källman, väntar på besked och putsar på sin Volvo FH, en lastväxlare.
– Jag kommer från Kramfors och det här är jättekul med alla häftiga maskiner och lastbilar. Det är första året för mig, jag har ju just slutat skolan. Nu kör jag den här bilen, men annars är det mest hjullastare och traktor, säger han.
Rasmus Pärlsäter står granne med sin bil.
– Ramsele är bästa lastbilsträffen att åka på, tycker han.
Hans bil har rullat 12 000 mil och har sitt hemmagarage på Gotland, men går mestadels i Stockholm och kör skrot.
– Idag är det putsardagen! berättar Erik Lundman från Piteå som liksom alla andra åkare och chaufförer har putsmedel och trasor i högsta hugg.
När tävlingen börjar på lördagen är det putsstopp när juryn ska granska alla fordon.
– Jag har varit i Ramsele i tio år, missade bara första året. Nu har jag varit åkare i 40 år och har lämnat över till min ene son. Jag måste vårda mig själv. Det känns tungt, men jag måste göra det, säger han och blir lite lessen.
Hans bil har gått 32 000 mil och lackerades 2016 med motiv från Pistvakt. Det går inte att ta miste på Erik Lundmans entusiasm. Dessutom har han varit chaufför åt Rolandz på många turnéer.
Pär Nyström deltar i tävlingen med en av sina fem bilar i specialklassen.
– Det betyder att jag kör allt möjligt, allt från hus till timmer till halm och baracker. Bilen har gått 105 000 mil. Jag kommer från Solberg som ligger mellan Åsele och Örnsköldsvik, berättar han.
Med sig för andra året i följd har han sonen Emil, 4 år. Han gläds över alla bilar och över att han ska få sova i lastbilen.
– Jag ska bli lastbilschaufför, säger han kaxigt och bestämt.
Så träffar vi en stockholmare som nu väljer Ramsele för den västsvenska lastbilsträffen.
– Det är så speciellt här, Så mycket folk som kommer och det är en skön stämning. Mentaliteten är helt annorlunda här. Maten, kolbullar, vänliga och glada människor, tycker Stefan Frohm, som har en kranbil och kör skrot i storstan.
Man kan förledas att tro att det är en helt manlig sammankomst, men flera kvinnliga lastbilsförare finns på plats. Ända från Schweiz har Monika Kesselring kommit.
– Jag älskar det här. Annars kör jag mat och grönsaker i min hemstad Davos, säger hon och konverserar glatt med besökare.
Emelie Rönnbäck är kompis med en av träffens grundare och är satt i jobb. Hon kommer från Sidensjö och kör lastbil själv. Men det här året finns hon inte med bland de tävlande. Nu går hon runt och prickar av vilka lastbilar som kommit och är alltså en av alla de som jobbar för att se till att ”något händer i Ramsele”.
Och det hände: Publikrekord när Lasse Stefanz spelade och publikrekord totalt sett.
– Det tar tid att räkna ihop och samla sig efter detta, men nog var det mer än 10000, säger Lars Olof Magnusson.
Inger Kraft Etzler