STRÖMSUND (SGT) ”Jakten på den försvunna kisaskan” är en fantasieggande rubrik från Länsstyrelsen, som dock handlar om allvarligare saker. Tre miljoner kronor har avsatts från staten för att gå igenom det gamla industriområdet i Ulriksfors och sanera giftigt avfall från massafabriken.
– Kisaska användes vid tillverkningen av pappersmassa och är ett slags järnoxid med höga halter av tungmetaller, berättar Kristina Tajani vid Länsstyrelsen.
Hon berättar att rent svavel användes i Ulriksfors, kisaskan kan man både se och ta på.
– Det ser ut som grovsand, lutar åt lila eller rostrött. Det kan också finnas tungmetaller och kolväten i marken i Ulriksfors. När proverna är klara kan vi avgöra vilka åtgärder som ska sättas in för att sanera, säger Kristina Tajani.
15 000 hektar ska undersökas där massafabriken har legat, förutom platsen för timmerupplag och järnvägsområdet. Fabriken har släppt ut föroreningar som tungmetaller och kolväten. Kolväten är hälsofarliga för oss människor och kan orsaka cancer.
– Om det ligger djupt nere i marken kan det ibland vara bättre att det får ligga kvar. Det beror på hur tät jorden är. Vi får se vad undersökningen kommer fram till. Kommer det att behövas mer pengar för att sanera får vi söka mer, säger Kristina Tajani.
Från Regnbågens förskola uttrycks inte någon oro över den kommande saneringen. Lekplatsen för barnen är sanerad. Om det ska vara farligt måste man äta en stor mängd jord.
Konsulter och maskiner är på plats och det borras och prover tas.
Pengar för att betala för undersökning och sanering har sökts av Länsstyrelsen och medlen kommer från Naturvårdsverket medan Strömsunds kommun är huvudansvarig för arbetet.
Inger Kraft Etzler
Ulriksfors F13:
Ulriksfors sulfitfabrik startades 1917 och lades ned 1947 (Källa: Krigsarkivet).
