Utmanande satsning för hotellets nya ägare

DOROTEA (SGT) När de blev nya ägare till Hotell Dorotea hade de aldrig varit i Dorotea. Naim Hannassons och Raida Daoud hade bara sett stället på bild när de bestämde sig för att avveckla Nadims verksamheter i Norrköping och Finspång. De ville norrut. Hotell Dorotea var i SGT:s fokus, men det blev i stället en överraskning som mötte oss med de nya ägarna: en läkare, en kock/f d flykting från Syrien och en hel hög barn.
Det blev inte riktigt som de tänkt när coronan slog till och nu funderar familjen på hur de ska hantera tillvaron. Raidas tjänstledighet från läkarjobbet på sjukhuset i Motala börjar ta slut. Behovet av läkare är stort och coronan ställer till det också i det avseendet för familjen Hannasson.
För 35 år sedan, långt före kriget, kom Naim till Sverige från Syrien. Han kom ensam, men han hade förlovat sig med Raida innan han tvingades lämna landet.
Då var det inga problem att få jobb, och han kunde omedelbart börja i restaurangbranschen.
– Det var på jobbet jag lärde mig svenska. Jag trodde redan då att Syrien skulle brinna upp, det var ingen demokrati. Jag var militär och ville inte jobba med regeringen, så jag var tvungen att lämna landet, berättar Naim.
Han kom till Norrköping och kunde senare förenas med Raida. Tolv barn har fötts i Sverige, åtta av dem bor nu tillsammans med föräldrarna i Dorotea. Utbildning har varit viktig. Av de äldre barnen har det blivit en jurist, en civilingenjör, en pluggar till civilingenjör och så är det en som både jobbar och pluggar. Åtta pojkar, fyra flickor.
Raida själv, tolvbarnsmodern, gick SFI, KomVux för att komplettera sina gymnasiestudier, läste till läkare i Linköpling, internmedicin. Snart är hon också färdig specialistläkare inriktad på kardiologi.
Det går inte annat än att förundras. Naim med sena jobb på sina restauranger, Raidas pluggande och samtidigt en stor barnaskara.
– Jag började studera till civilingenjör, men det var inte roligt, det passade inte mig, jag ville bli läkare, säger Raida.
Hannasson? Ja, namnet kommer sig av Naims far Hanna, och när de ville döpa sin första son till Hanna fick de veta att det är ett flicknamn i Sverige. Det blev en Johan i stället, och så småningom också ett nytt efternamn.
– Vi tog över hotell Dorotea i juli, och jag hade tänkt vara tjänstledig till nästa sommar, men jag måste börja jobba i Motala i januari. Så jag lämnar Dorotea, och Naim får sköta hotellet och restaurangen. Barnen följer med mig. Vi har ett stort hus i Finspång, säger Raida, men så får hon mothåll av en liten dotter Clarissa som argt insisterar på att hon vill stanna i Dorotea.
– I den här familjen bestämmer mamma, skrattar Naim.
Trots ovissheten om hur det kommer att bli är Naim fast besluten att kämpa på i Dorotea, förmodligen med hjälp av den förra ägaren.
– När vi tog över stället hade det varit stängt cirka sex månader och vi öppnade i oktober. När det kom nya restriktioner så märktes en skillnad på antalet lunchgäster. Vi hade hoppats på en långsam ökning, men så blev det inte. Det märks också på hotellbokningarna, där det blev en del avbokningar. Det är många funderingar. Ska vi fortsätta med luncher överhuvudtaget? Ska vi göra matlådor och erbjuda gratis utkörning? Vi funderar på om vi kan ha öppet enstaka kvällar bara, afterwork. Men hur ska vi göra med julbord? Det är svårt att veta. Kanske ska vi bara ha öppet sommartid. Vårt mål är ju att det ska gå runt. Det är stora fasta kostnader och just nu går vi med minus. Vi har förstått att hotellet är viktigt för Dorotea, men ska vi lägga ut till försäljning eller klarar vi att hålla ut? säger Raida.
Text och foto: Inger Kraft