STRÖMSUND (SGT) Göran Bergström hann knappt landa i Strömsund förrän han som nytillträdd poliskommissarie fick ta hand om en terrorist. Han hade just lämnat arbetet i FN som säkerhetschef för insatsen mot de röda khmererna i Kambodja och komma tillbaka hem för att få lugn och ro.
– Det smällde på Tingvalla och först trodde vi att det var en olyckshändelse, tills det kunde konstateras att det var ett mordförsök på imamen. Jag hade erfarenhet från mina uppdrag i utlandet, och mordförsöket löstes så småningom. Jag fick ett telefonsamtal från en person som hyrde ut rum, och han berättade att det var något knepigt med en man som hade hyrt hos honom. Vi kunde hejda städningen av hans rum och där fanns DNA som naglade fast gärningsmannen, berättar Göran Bergström.
Han kom tillbaka i hetluften men nu i Strömsund efter att ha jobbat för FN med olika insatser, som till exempel när han kämpade i Kambodjas djungler tillsammans i ett FN-team och till slut lyckades fånga in den ideologiska ledaren för Pol Potregimen.
Efter erfarenheterna från världens alla oroshärdar som Cypern, Sudan, Mali, Balkan, Mogadishu och Irak skulle det bli lite lugnare i Strömsund trodde Göran Bergström. Så tog han klivet in i politiken för sex år sedan. Han blev ett känt kommunalråd och den 30 mars nästa år på 66-årsdagen stänger han dörren till kommunhuset.
– Han är en doer, det viktigaste för honom är att få saker gjorda. Att vara socialdemokrat är inte så viktigt för honom. Javisst har jag varit oenig med honom några gånger. Vi var till exempel oense om exploateringen av Landön, men vi har haft ett gott samarbete. Största orsaken till att vi kommit bra överens är att vi båda ansett det vara viktigare med sakfrågor och samhällsutveckling än med ideologi. Han är orädd och oftast väldigt förståndig och är poppis i befolkningen, säger Göran Espmark (c), före detta oppositionsråd.
Omstridd, omtalad och inte alltid i socialdemokraternas ledband. Det har hänt att han gått emot partilinjen.
– Javisst, jag har varit i diket ibland och fått en uppsträckning, men man måste kravla sig upp. Jag är pragmatiker, och man måste samarbeta för att få nånting gjort. Jag jobbar med konkreta grejer. Jag har inte bråkat, det har varit mest internt. Man har olika uppfattningar, men i livet är det ”live” hela tiden och då måste man jobba i en riktning man tror på tills man kommer på nåt bättre, säger Göran Bergström.
– Går man emot partiet får man också kritik. Men man kan inte hålla på att älta. ”Kris i partiet”, javisst, vi är inte alltid sams. Men det måste finnas transparens. Politik handlar om förtroende, man måste ta folks oro på allvar. Vill man förändra något måste man engagera sig politiskt.
– Att det blev socialdemokraterna var ett lätt val, särskilt när jag tänker på min mammas fattiga uppväxt i Svaningen. Där bodde jag ett tag, sedan i Lycksele. Mamma var lärare. Sen blev det Stockholm och kustjägarskolan, jag ville ha mycket idrott så jag sysslade med boxning, kampsport och hockey.
– Efter en dispyt med min pappa så bestämde jag mig för att aldrig be om ekonomisk hjälp. Jag jobbade på Marabou och gjorde chokladsås och städade golv på Konsum i Sundbyberg. Sedan blev det Polishögskolan. Jag jobbade på piketen och med mina erfarenheter från kustjägarna blev jag kommenderad till första insatsstyrkan. Det var då det var u-båtskränkningar i Hårsfjärden utanför Stockholm. Sex veckor i hög beredskap. Allt är inte som det ser ut, vad politiker säger kan vara en annan sak i verkligen. Vi hade kunnat sänka u-båten, men både Sverige och Ryssland visste att vi inte skulle göra det, berättar Göran Bergström.
Efter mordet på Olof Palme blev den unge Bergström kommenderad till SÄPO för att hjälpa till att bygga upp den nya livvaktsorganisationen.
Erfarenheterna från kustjägarskolan och den svenska insatsstyrkan ledde ut i världen med internationella uppdrag och hårt arbete med att fånga in terrorister som Ustasjas ledare. Han har varit livvakt åt kung Carl Gustaf, Nelson Mandela och Finlands president Martti Ahtisaari.
– Ahtisaari gav mig ett råd. ”Är det nånting man måste lära sig så är det att kunna möta sin värste fiende. I en förhandling måste man börja prata om det som förenar.” Vardagliga saker, säger Göran. Fortfarande får han erbjudande om att resa ut, men den tiden är förbi säger han.
Han hörs och han syns. Industrimodellen, Engconhallen, polissamarbete över gränsen, Grävgymnasium, Saga som kom igång efter åratal i malpåse. Initiativen radar upp sig. Han står för vad han tycker, alltid tillgänglig, alltid välklädd med en kavaj eller kostym som passar tillfället.
– Det är viktigt att ha stil. Det fick jag lära mig som livvakt. När jag lämnar kommunhuset nästa år kommer jag aldrig tillbaka. Jag har annat på gång. En god vän sedan tiden på kustjägarskolan skriver en trilogi, tre romaner, som vi samarbetar om. Arbetsnamnen: Farliga vägar, U-båten, Drönare. När böckerna är klara ska jag få en midnattsblå smoking, och böckerna ska filmatiseras, säger Göran Bergström.
Han har kontakter i branschen efter tiden som programledare i ”Ögonvittnen” och som spaningsledare i ”På rymmen” tillsammans med Martin Timell. Vad har han inte hunnit med?
– Det är tur att min fru Carola är flygvärdinna, för annars hade vi behövt ta banklån för att kunna träffas när jag var ute på uppdrag. Och jag har gift mig tre gånger, berättar Göran.
Så tillägger han: Med samma fru. Första gången i Sverige, andra gången i en katolsk kyrka i Österrike och tredje gången i ett buddistiskt tempel i Kambodja.
Nu väntar en kort semester och flygresa till Wien där hans fru väntar, och sedan blir det förhoppningsvis normala tider utan corona och med fler möjligheter att paddla i Ströms Vattudal.
Utgångspunkt är huset på Öhn.
– Tänk att paddla i dricksvatten, bara det. Jag älskar den här trakten, ljuset! Jag har skrivit i mitt testamente att askan ska spridas i minneslunden och sedan kanske det hamnar i Vattudalen. Javisst har jag levt ett spännande liv.
Eller hur?! säger Göran Bergström på sitt karaktäristiska sätt.
Text och foto: Inger Kraft Etzler
