BACKE (SGT) Förberedelserna för röjningssäsongen är i full gång även om all snö i år gör att arbetet blir försenat. Å andra sidan var det full sysselsättning tidigare i år när elledningar tyngdes ner av snö. Det märkte Nilssons Jord & Skog av när strömavbrotten drabbade stora delar av Jämtland och Ångermanland.
– Det var tuffa jobb i vintras. Elledningar låg på marken och vi fick jobba med bandvagnar och snöskotrar och ibland snöskor för att ta oss fram, berättar Andreas Nilsson.
– Vi själva hade åtta man som jobbade i skift, men totalt var det 60 huggare igång. Det gällde att säkra el både för stora och mindre samhällen. Normalt brukar röjningen dra igång i början av april, men blir nu några veckor senare. Min firma arbetar mest i Ångermanland, säger Andreas.
Nilssons Jord & Skog i Silsjönäs utanför Backe är ett typiskt familjeföretag. Det startades i blygsam skala för drygt tio år sedan av Andreas, som tidigare utbildat sig på Halåsens skogsbruksskola.
– Från början var det fyra anställda, nu varierar det mellan 25-30 röjare. För många skogsföretag var det panik ett tag när polackerna visade minskat intresse för att komma hit för att jobba med röjning, och det var flera som likt mig fick söka arbetskraft på annat håll. Nu har vi 15 personer från närområdet och sedan är det mestadels ukrainare. Många återkommer varje år. Jag tror att polackerna väljer att jobba i Tyskland därför att skatterna gör att det blir för dyrt att jobba här. Jag tar in nya röjare varje år, men det kräver en omfattande utbildning: röjsågskörkort, motorsågskörkort, grönt kort, en del måste ha elsäkerhetsutbildning. Det är mycket som kan jävlas, och säkerheten är jätteviktig. Det är ett stort utbildande, och jag uppskattar att varje röjare som måste utbildas kostar 45 000 kronor innan utbildningen är klar, berättar Andreas.
Firman hållas ihop administrativt av hans fru Ulrika, och dottern Emilia (mer känd som Mästerkocken från Silsjönäs) och som är det tredje benet i företaget. Hon sköter om bilarna som ska till besiktning, kan dra iväg med kort varsel om någon extra röjsåg eller annat som kan behövas ute på fältet.
– Det blir två heltider till, men nu vill jag inte växa mer, konstaterar Andreas, vars företag gått från enskild firma till aktiebolag.
80 röjsågar är nyservade och ligger och väntar. Det måste finnas reservmaskiner, nio bilar är i drift och sju kojor står redo.
– Coronan är oroväckande. Dnt får inte komma in i arbetslaget. Jag försöker säkra upp och har skaffat fler bilar. Det ska bara vara fyra i varje bil, och samröret får vara detsamma både privat och i jobbet. Det är ett viktigt jobb att sätta ihop arbetslagen så att de funkar ihop. Språket fungerar även om inte alla kan tala svenska. Det blir engelska/svengelska i stället och det är lättare att förstå än att prata, men skogstermerna lär de sig snabbt. Röjarna från andra länder har också andra träd än vad vi har här, och vi tar ett steg i taget. Vi börjar med att utgå från en provyta och så får de börja med att ställa (spara) 20 tallar. Miljötänket måste också in. Ibland kan det bli en diskussion med en markägare som kanske vill ha mer parkliknande skog, men så måste rönn, sälg eller asp sparas av miljöskäl. Och hur ska vi göra med gårdsträdet som har en ledning som går rakt igenom trädet? Ska vi göra ett hål i trädet eller fälla det?
– Vi jobbar med specialfällning, det kan vara för brant, för blött eller inom ett fornlämningsområde som är känsligt. Den enda gången vi inte går ut är när det är åska.
– Det var en bra säsong förra året när vi kunde börja i mars och hålla på ända till julafton. Det är ett varierande jobb, men man blir nästan aldrig nöjd. Kanske efter ett stort objekt. Vi hade ett stort område i höstas där ledningsgatan inte var röjd på 22 år. Nio man höll på i 1,5 månad. Det var ett tufft jobb! När vi var klara och fick sätta oss och äta pizza – då kunde semestern börja, säger Andreas Nilsson.
Det är inte bara skogsröjning som Andreas och hans arbetslag arbetar med. De varma somrarna medför skogsbränder, och då blir det jobb med att sköta eftersläckning. Anlagda naturvårdsbränder kräver också sina mannar.
Inger Kraft Etzler