HOTING (SGT) På särskilda boenden runt om i Strömsunds kommun har robotdjur flyttat in och sprider, glädje, värme, trygghet och tröst till både boenden och personal.
– Vi är gamla och trötta, men när katten jamar blir man pigg, berättar Ingrid, boende på Brismarksgården i Hoting.
Brismarksgården står i full vinterskrud med knutarna inbäddade i mjuk snö. Inne i allrummet jamar boendets katt Sotis och sträcker på sig, vill bli klappad på magen.
– Ja, du är en så fin kisse, vi tycker så mycket om dig, säger djurälskaren Ingrid Widercrantz, som har bott på Brismarksgården i två år, till Sotis och tar upp honom i knäet.
Sotis kurrar förnöjsamt. Men hundvalpen som vilar under julgranen är knäpptyst.
– Han har valpsjuka, säger Ingrid pillemariskt.
Katterna och valpen är nämligen robotdjur, laddade med batterier och styrda av artificiell intelligens. När personal eller boende går förbi uppfattar robotens sensorer det och katten reagerar med att jama.
– Man fäster sig vid dem fast de är maskiner. Jag vet ju att det är ett låtsasdjur, men jag pratar med katten som om den vore riktig, säger Ingrid
– Det gör vi allihop, även vi i personalen blir lite fåniga och pratar med den, skrattar Madelen Karlsson, enhetschef på Brismarksgården.
– Ja, ni är lika tokiga ni. Kommunen får gärna skänka fler, gärna en hund som är frisk, skojar Ingrid och säger:
– Vi skulle ha en katt som kunde springa runt benen på oss.
Hon berättar att det kom några arbetare en dag som fixade inomhus, en av dem slängde av sig jackan på fåtöljen där Sotis låg.
– Sotis började genast jama, och gubben sa “förlåt!”, för han trodde också att det var en riktig katt, säger Ingrid och skrattar.
I hennes knä slickar sig Sotis om tassarna. Ingrid gullar med katten med varm röst, pussar och klappar.
Det var i samband med pandemin som Strömsunds kommun, i ett led i kommunens digitalisering, köpte in robotdjur till särskilda boenden som sällskap och tröst. Personalen på Brismarksgården vittnar om den trygghet och glädje som robotkatterna har spridit sen de flyttade in förra året.
– Speciellt för de som tror att de är riktiga katter, berättar Helena Rödén, anställd. Hon fortsätter:
– En boende var frusen om fötterna och ville att katten skulle ligga på hennes fötter när hon skulle sova. När katterna kurrar känner de ju vibrationerna, jamandet låter autentiskt, det är klart att de upplever att det är riktiga djur.
Katten Fjask bor på övre våningen. Han har varit ute på diverse äventyr med en boende som särskilt tagit honom till sig och är även den som döpt honom – han har rödmelerad päls och påminner den boende om katten denne hade innan demenssjukdomen kom krypande. En dag blev den boende sjuk, flög helikopter till sjukhuset med Fjask under armen. Den lite stripiga pälsen ger sken av att katten är älskad och får många klappar.
– Jag hoppas att det fortsätter finnas robotdjur här, säger Madelen Karlsson. Hon tillägger:
– De har gett så mycket glädje, det visar att de har effekt.
– Djur är medicin för folk, säger Ingrid, som själv växte upp med bondkatten Prins och har haft flera egna katter i vuxen ålder.
Text och foto: Anna Westerberg
Robotkatter håller Brismarksgårdens boenden varma och pigga
Ingrid Widercrantz som förlorat både make och son, har alltid varit en stor djurälskare. – Det var fint av kommunen att tänka på oss gamla och skänka de här djuren, säger hon och gullar med robotkatten Sotis.
