Flugfiskeklubb i Junsele aktiv året runt

JUNSELE/GÅRELEHÖJDEN (SGT) Flugfiske är som en renovering för själen, säger Nils Arne Nilsson, ordförande i Junsele Flugfiskeklubb. Fiskevatten finns alldeles runt knuten, Röån, Långvattnet och älven. En arrenderad tjärn i Långvattnet vårdas och fisk planteras in av klubbmedlemmarna.
– Jag är nog född fiskare och har hållit på med ”fiskinga” hela livet, säger Nils Arne.
Det går inte att ta fel på intresset och engagemanget. Vi ses med fiskedoningar på köksbordet i Gårelehöjden och jag får en inblick i flugfiskets konst. Nils Arne dricker kaffe ur en kopp där bilden av en fisk stiger fram allteftersom värmen på kaffet stiger i koppen.
– Folk brukar säga att det är svårt med flugfiske och jag svarar alltid att ”kan du klockan, så gäller det bara att hålla linan mellan klockan 10 och 13”, säger ordförande Nils Arne och demonstrerar graciöst ett kast i köket medan katten Busen försöker få en bit av linan.
– Om någon är intresserad tycker jag det är mitt ansvar att lära ut. En del blir bitna och jag tycker det är roligt att det är så många fruntimmer som vill prova på.
Flugfiskeklubben startade för ungefär 30 år sedan av ett litet gäng som gillar flugfisket. Nu har klubben 20–25 medlemmar. Det tycks som att återväxten finns med cirka en fjärdedel yngre medlemmar.
All fisk ska inte tas upp ur fiskeklubbens tjärn. Det finns begränsningar, och vi får en förklaring till varför flugfiskare ses kasta tillbaka fiskar som nappat på flugan som flugbindaren gjort, allt för att den ska likna en insekt på vattenytan.
– Storhopen som fiskar gör det under principen Catch & Release, fånga och släpp tillbaka. I fiskeklubbens tjärn får en fiskare ta upp max 10 fiskar under en säsong och som mest två fiskar per dygn. Säsongen börjar så snart isen gått och varar tills isen lägger sig.
– Det finns inte färskare fisk än i ån eller tjärnen. Varför ska jag lägga fisk i frysen?
– Jag vet inte hur många gånger jag suttit och tittat när fisken vakar i Röån eller i Långvattnet. I min värld är flugfiske det mest spännande fisket. Det godaste i min värld är rökt harr på en macka med smör. Smöret smälter, säger Nils Arne.
Flugbindning är ett vintergöra. Det finns böcker med mönster och det är en helt egen hantverksform, ibland rena konsten, att göra flugor som ser naturtrogna ut.
– Det finns nog ingen kategori människor som har så många prylar som en flugfiskare, konstaterar Nils Arne.
Hans egen flugsamling bär syn för sägen. Men sporten behöver inte vara dyr att utöva. Ett bindstäd kan kosta mellan 50–5000 kronor. Fiskarvästen verkar tung – här finns tänger och linor av olika tjocklek och för olika ändamål. Lina för att fiska på djupet eller på ytan, och så förstås en mängd varierande flugor i sina särskilda små lådor. Avgörande för flugvalet är vilket vatten som väntar och vilka fiskar som lurar.
– Jag binder inte utställningsflugor. Jag binder för att kunna fiska med dem. Om jag bara ska använda en enda fluga under en säsong då väljer jag ”Europatolva”. Men fisken tar lika bra på en taskig fluga som en proffsig.
Marknaden för flugfiske är stor och sträcker sig över hela världen. I USA föds det till och med upp särskilda tuppar för att få proffsfjädrar. Det finns kasttävlingar, kurser i hantverket att binda flugor. Fisk, vilket vatten, avgör om det ska vara torrflugor, våtflugor, nymfer, tubflugor eller streamers.
– Men, jag går inte under om jag inte får någon fisk. Det är en renovering för själen att flugfiska. Jag har en fiskedröm och det är att komma till Alaska och fiska med ett tvåhands-flugspö.
Men först blir det årsmöte i Junsele Flugfiskeklubb. Säsongen närmar sig.
Text och foto: Inger Kraft Etzler