Kromet blänker i dess nos

HOTING (SG) Ivars Bilmuseum har blivit en given attraktion för nostalgiker, bilentusiaster och turister i allmänhet. Sedan Hotings Camping börjat sköta museet har det börjat ha öppet året runt, i den mån besökarna bokar in sina besök.
Lacken glänser på veteranbilarna där också en stor mängd motorcyklar finns att se. Här finns historiska sällsyntheter av alla modeller och färger. Varje bil, varje motorcykel berättar något om sin tid. Museet grundades 1984 av Ivar Ericsson, en legendarisk bilhandlare i Hoting. Vid sin bortgång hade han samlat bilar i mer än fyrtio år. Nu ser sönerna Niclas och Jörgen till att samlingen förnyas. Precis som under pandemiåren, då man snittade 800 besökare per sommar, fortsätter Hotings camping att sköta museet, tack vare det kan man ta emot besökare året runt.
– Det har funkat så bra, meddelar Jörgen.
– Vi kommer ha vissa öppettider fyra dagar i veckan, däremellan får man boka tid genom oss, säger Carina Jonsson, ägare av Hotings Camping.
– Så länge jag har möjlighet, kvällar som vintertid, följer jag med gästerna upp till museet, lägger hon till.
Museet har så många bilar att man vid varje besök upptäcker något nytt som man missat. I en stor luftig lokal står bilarna på parad, välputsade och välhållna. Bilar från början av seklet till en bit in på 1900-talet står uppradade. Det som var nytt igår blir fort gammalt. Bilmuseet ombesörjer att glömskan blir kortvarig. Det är inte länge sedan en orange/apelsinfärgad Volvo Duett syntes på gatorna. Nu står den här tillsammans med bilar som tillhört prominenta personer. En kung, en landshövding, en prins. Fantasin skenar. En Renault har gått som taxi i Paris, en av de äldsta BMW- bilarna finns i Hoting. Amerikanare, tyskar, fransmän, engelsmän och en och annan svensktillverkad bil har inga svårigheter att samsas.
Ny för i år är en Austin A30 från 1956. Den har stått i ett förråd sedan den sist visades upp på museet för tio år sedan.
– Den har gått uppe i Tåsjö sedan den var ny. Ägaren hette Helly och jag kommer ihåg henne och bilen sen jag var liten, berättar Jörgen.
Bara för att det är ett bilmuseum behöver besökarna inte ha ett brinnande bilintresse själva.
– Nej, absolut inte, det är det som är så roligt. Snarare kan folk relatera: “En sådan där hade min farfar eller morfar”, menar Jörgen och tillägger:
– De generationerna som minns 20-talsbilarna är borta idag. Men även de yngre läser tidningar och kollar gamla kort hos farföräldrar. Det är mycket minnen, det ser man. En 60-talsbil idag får större intresse än T-forden från 1919. Det är en del av historien.
Anna Westerberg
Inger Kraft Etzler