Men man måste väl få väldigt ont i rumpan, undrar jag. Conny skrattar och svarar; Jo absolut, utan cykelbyxor som är vadderade skulle det aldrig gå.
Den 26:e augusti i år bar det iväg, med ett mål att cykla så långt de kunde genom Europa på 5 veckor. Varför gör man en sådan grej? Vad är det som driver en människa av idag att cykla i stället för att ta flyg, buss eller bil den långa vägen ut i Europa? Jag har stämt möte med Conny Forne och Stefan Pernetta på Team Sportia i Strömsund, där de båda jobbar. De ska få svara på mina frågor och funderingar. Båda killarna har alltid tränat, Conny som långdistanslöpare och Stefan har tidigare varit tävlingscyklist.
När killarna ifjol cyklade Hemmavasan tillsammans föddes idén till vad de skulle ge sig ut på. En cykelresa inte likt något annat, nämligen en ganska nystartad rutt som heter EDT – European Divide Trail. Den börjar i nordligaste Norge och avslutas i sydligaste Portugal. Hela sträckningen är totalt ca 760 mil. Något som är lite annorlunda med just denna rutt är att den håller sig ifrån de stora vägarna och cyklingen sker på mindre vägar, grusvägar och ibland även stigar. Conny berättar:
-Vi bestämde redan från början att vi skulle korta ner EDT-sträckningen och starta här i Strömsund för att sedan se hur långt vi tar oss under våra fem veckor. Så med varsin 20 kilos packning på cykeln bar det iväg och efter fem och en halv dag nådde vi fram till Göteborg.
Helt otroligt vad fort ni måste cyklat, konstaterar jag. Svaret blir ett leende.
-Ja det går undan, men vi tokcyklar ju såklart inte.
Conny berättar att i snitt så cyklade de runt 12–15 mil om dagen. Vissa dagar nådde de över 19 mil och en dag blev det bara 5 mil. Den dagen blev det mycket teknisk cykling på mountainbike-stigar i bland annat en slalombacke.
-En vanlig dag så startade vi runt 08.00 på morgonen och cyklade fram till 20.00 på kvällen, men med lång lunch och många fikastopp. Maten är otroligt viktig att få i sig när man cyklar på det här viset.
-Först så startar vi dagen med frukost i tältet eller vart vi befinner oss. Då äter vi ordentligt med mat som ger bra energi. Sedan går det bara två timmar så äter vi frukost nummer två. Det viktigaste är att få i sig ett bra intag av salt och såklart av kolhydrater, berättar Stefan. Boendet under cyklingen kunde variera.
-Oftast sov vi i tält, men också på vandrarhem, campingar och även hotell. Vi har bott på otroligt vackra platser samt träffat många trevliga människor. Som det gamla paret i Frankrike som bjöd in oss på middag och sovplats, efter en dag i hällregn. Sedan har det varit spännande att se hur naturen har ändrats i de olika länderna, berättar Conny.
Stefan fyller i och säger att han tycker att Sverige är bland de finaste platserna att cykla igenom.
-Man kan tro att det bara är skog, skog och skog, men så är det inte. Det är fantastiskt vacker natur, lugnt och stilla. Conny protesterar lite och tycker att alpkedjan genom Schweiz, Österrike, Frankrike och Tyskland var vackrast. Alperna tänker ni nu. Vilken väg har de egentligen cyklat?
Ändrade planer
Det är nu vi kommer till det spännande i denna berättelse. Dessa killar kom ju inte till Portugal som det var planerat. Det blev lite strul på vägen med bland annat en cykel som gick sönder och där reservdelar inte var det lättaste att få tag i. Därför kom Conny och Stefan fram till att det fick bli en ändring av den förutbestämda rutten och cyklingen fick ta en ny riktning genom den vackra alpkedjan istället. Stefan som har sina rötter i området fick hjälp från släkten med att lösa cykelhaveriet och cykelresan fick ett lyckligt slut i den by där Stefan föddes, nämligen i Oberammergau i södra Tyskland. Där packade de ihop sina cyklar så säkert de bara kunde inför flygresan hem.
-Totalt blev det ju nästan 400 mil på cykel och ca 40 000 höjdmeter, vilket motsvarar att cykla uppför Mount Everest ungefär 5 gånger. Många av dessa höjdmeter gjordes på serpentinvägar i Alperna, säger Stefan. Ja, det blev en annorlunda expedition som inte blev helt enligt plan, men det gör ingenting. Det var en stor utmaning för oss och där friheten på cykeln lockade oss båda. Men ingenting skulle ha varit möjligt att genomföra om vi inte hade haft stödet ifrån alla nära och kära.
Deras resa har de dokumenterat i appen Polarsteps (sök på GravelDudes). Där kan man se deras exakta väg samt bilder från deras spännande resa.
Text: Maria Halvarsson
Foto: Privat
