Det är lördagen den andra december. Klockan är nio på morgonen och jag tittar ut genom fönstret i gryningen. Det är vindstilla, klart och kallt. Yttertermometern visar nitton minusgrader. Det är rejält kallt. Och det har det varit de senaste veckorna och isen på Jormsjön har lagt sig.
Jag ska till Ankarede idag, där Ankarede i Advent hålls; det blir julmarkad och julkonsert. Ankarede är en speciell plats för mig. Första gången jag kom till Frostviken var 2001 på sommaren och det var i en av kyrkstugorna på Ankarede jag bodde några dagar under min första vistelse i trakten. Kyrkstaden Ankarede har något magiskt över sig, tycker jag. Här rinner Ankarvattsälven och Lejarälven ut i Stora Blåsjön och det är här samerna åtminstone sedan 1700-talet har samlats för att uppmärksamma högtider och annat större firande. Sedan mitt första besök har jag kommit tillbaka till Ankarede många gånger och under alla årstider. Nu är jag tillbaka igen för att besöka Ankarede i Advent.
På parkeringsplatsen står bilar med både svenskt och norskt registreringsnummer. Det är ju inte långt till Norge härifrån. Jag går mot entrén och visar min entrebiljett. Överallt går folk i tjocka, varma kläder, handskar och yllemössor. Det gäller att skydda sig mot kölden här ute på julmarknaden. Men trots att det är svinkallt, är det mysig stämning, också den här gången. Jag har besökt julmarknaden i Ankarede förut och jag minns hur fint det var förra året med en julkonsert där det, i Ankaredes kapell, bjöds på vacker sång och musik av musiker från trakten.
Som det brukar vara är det två konserter. Jag har biljett till den första. Och innan konserten börjar, tar jag en sväng längs alla marknadsstånd där man säljer godsaker till julbordet, julpynt, julklappar, hemslöjd med mera och mat och drycker, förstås. Jag träffar bekanta och vänner, vi talas vid en stund och sedan går jag till kapellet, där konserten börjar klockan ett. Precis som förra året är det musiker från Jämtland, som uppträder. Men i år kommer de lite längre bortifrån.Triakel och Ellen Sundberg håller gemensam julkonsert. Den välkända folkmusikgruppen från Östersund, som har spelat tillsammans sedan 1995, består av Janne Strömstedt (tramporgel), Emma Härdelin (sång/viol) och Kjell-Erik Eriksson (viol). Ellen Sundberg (sång/akustisk gitarr) växte upp på en gård ett par mil söder om Östersund och albumdebuterade 2013 med låtar på engelska.
Efter en introduktion av Lotta Falk, en av arrangörerna av Akarede i Advent, träder Triakel och Ellen Sunberg fram och berättar om sitt samarbete som började fem år tillbaka och som har resulterat i flera projekt. Just nu är de på turné med Vintervisor, där de med sina visor och låtar hyllar både jul och vinter. Första låten som spelas är en julvisa från Dalarna. Och direkt från början blir det klart för mig hur bra och skönt samarbetet mellan Triakel och Ellen Sundberg har lyckats. Det blir tretton låtar till. Sammanlagt blir det en härlig blandning av julsångar från Dalarna och Finnmarken, svenska klassiker, nya låtar och Staffansvisor. Det sjungs på svenska, på engelska och på jämtländska. Det blir både tradionellt (Tänd ett ljus) och modernt (Driving home for Christmas).
En av låtarna som framförs är en låt, som heter ’Alla ord’. Den är skriven av Ellen Sundberg, den handlar om vad hon har varit med om och finns med på ’Vita gäss’. Den skivan släpptes i våras och är hennes debutalbum med egna låtar på svenska.
Efter konserten har jag möjlighet att växla några ord med de fyra musiker som just har hållit konsert. Jag tackar dem för en fin upplevelse. Rörd lämnar jag kapellet. Ute är det fortfarande svinkallt. Så jag skyndar mig till kaféet för att fika. Kroppen behöver bränsle, så klart. Kaffe, en skinkmacka och en kanelbulle ska göra jobbet. Medan jag njuter av mat och dryck, hejar jag på bekanta som också har hittat hit för att fika och har det mysigt. Jag tar en andra sväng längs marknadsstånden, talas vid med vänner och bekanta och går till min bil. Medan skymningen faller över Ankarede, kliver jag in i min bil och startar motorn. Jag känner mig fridfull och nöjd.
Efter julmarknaden och konserten i Ankarede, när jag är på väg hem, tänker jag på en sak Janne Aggemyr sa till mig någon gång för flera år sedan. Janne har gått i pension, men han hade musikaffär i Gäddede i många år och då och då tittade jag in hos honom för att köpa en sats strängar till gitarren eller plektrum, för att be om råd om musikinstrument jag möjligen tänkte köpa eller bara för att ha en pratstund. Det var en lyx att Frostviken då hade sin egen musikaffär! Jag minns att Janne sa till mig någon gång:
– I varje vardagsrum borde det hänga minst en gitarr på väggen!
Det var klokt sagt, tycker jag och jag tror väl att ni alla håller med mig.
När jag kör genom Stora Blåsjön, funderar jag:
– Om alla runtom i världen som bråkar, som ställer till med problem för andra eller, det värsta av allt, som för krig, skulle sluta med det och om de tar fram sin gitarr från väggen i stället och börjar spela och sjunga? Vilken finare och bättre värld skulle det bli för oss alla!
Mätaren i förardisplayen i bilen visar att yttertemperaturen är minus tjugotre. Det gör att jag tänker på alla som också den här gången har ställt upp, har byggt upp sina marknadsstånd och som har hållit ut och har erbjudit sina produkter till försäljning i flera timmar, fastän det har varit svinkallt. Jag tänker också på dem som också i år har gjort det möjligt att det blev julkonsert i Ankaredes kapell. Utan alla dessa personer skulle sådana mysiga evenemang omöjligt kunnat arrangeras. Tack er alla för det!
När jag kommer hem, rusar jag upp för trappan till vinden och tar fram de två adventsljusstakar jag har. Den ena ställer jag i fönstret i vardagsrummet och den andra bär jag till fönstret i arbetsrummet. Jultiden är inne.
Julmarknad och julkonsert har hållits i Ankarede från 2004 (med bara uppehåll under pandemiåren). Så nästa år, 2024, blir det tjugoårsjubileum! Ni kan skriva datumet i er agenda, lördagen före första advent!
God och fridfull jul till er alla!
Text & foto: Adrie Meijer/A3jorm
