Måndagen den 29 juli var jag på Turistinformationen i Gäddede och föreläste jag om Frostviken. Bland annat berättade jag om traktens historia. Som föreberedelse hade jag anlitat flera källor om ämnet. Det var mycket jag visserligen redan visste något om, men jag hittade också fakta jag inte kände till. Och svaren jag hittade på mina frågor skapade nya frågor som jag inte har svar på än!
En viktig och intressant källa om Frostviken är Levi Johanssons bok Bebyggelse och folkliv i det gamla Frostviken. Boken har jag nämnt förut i mina reportage. I boken kan man läsa om de första nybyggarna som kom till Frostviken i mitten av 1700-talet. Dessa människor var mångsysslare. De hade ko, häst, får och get, de odlade korn och allt detta kombinerades med jakt och fiske. De var alltså beroende av vad jord och skog hade att erbjuda.
Brömsebrofreden slöts 1645 och Jämtland blev svenskt. År 1751 slöts en gränstraktat mellan Sverige och Norge och åren 1758–1760 genomfördes en gränsreglering. En deltagare i gränsregleringsarbetet skrev år 1744: “På norra sidan Jormsjön växer ovanligt höga och tjocka björkar, höga vinbärsbuskar. På myrarna hade våra hästar makalöst bete. Och många bondehemman hade här kunnat haft fullt foder för boskapsskötsel, om marken från buskar och nedfallna gamla träd varit uppröjd.”1
Och 1746 skrev en präst till landshövdingen i Västernorrland: “Under mina resor i fjällen på nordvästra sidan av Jämtland har jag uppmärkt att det finns vidsträckta ödemarker, där beträffande ymnig gräsmark och tillräckligt fiskevatten vore flera möjligheter för folk att bo och bygga samt åker så god som på många ställen i bebyggt land.”1
1700-talet var nykolonisationens epok. Det låg i statens intresse att ödemarker uppodlades och det gällde förstås att stimulera potentiella nybyggare med positiva beskrivningar av ödemarkerna. Jag tror emellertid inte att de ovannämnda första nybyggarna hade läst de här positiva beskrivningarna av Frostviken innan de bestämde sig för att bosätta sig där. Dessutom var det ända till slutet av 1800-talet, vid sidan av samerna som talade samiska, nybyggare från Norge som hade befolkat Frostviken och som talade “lidmålet”, en gammal norsk dialekt.
Ortnamn kan förklara en hel del om en trakts historia. Det gäller också för Frostviken. Ett intressant exempel på det är namnet på ett berg och sjön intill väster om Gäddede. Under 1600-talet högg ströms- och hammerdalsbor kvarnstenar ur ett berg där. Stenarna var mycket efterfrågade eftersom de besatt en särskild egenskap: de hade så stor hårdhet att de inte behövde huggas eller knackas, de slipade sig själva! Berget där brytningen gjordes fick namnet Kvarnberget och namnet på sjön intill blev Kvarnbergsvattnet. Detta var förresten en tid då det inte fanns någon vägförbindelse mellan Gäddede och Strömsund. Den första landsvägen mellan Strömsund och Gäddede blev klar 1922! Så kvarnstenarna roddes i båt ned till Gäddede, de rullades förbi forsen till Hetögeln, varpå de båtledes fraktades vidare. Det måste väl ha varit ett jobbigt arbete!
I Frostviken finns det flera ortnamn där ordet kvarn dyker upp, som till exempel i Kvarntjärn, så i forna dagar måste det ha funnits flera kvarnar i Frostviken där bönderna malde korn. Idag finns det, för så vitt jag vet, bara en kvar i Frostviken. Den ligger vid Kyrkbolandet och kvarnen är en skvaltkvarn eller skvalta; den passade bra till mindre och mer snabbflödande vatten såsom bäckar.
En hel del ortsnamn i Frostviken är av samiskt ursprung. Några är lätta att tolka, medan med andra är det knepigare … En sorts gåta är namnet på centralorten i Frostviken: Gäddede! Många gånger har jag hört av Frostviksbor att namnet skulle komma från att gäddan inte går högre än till edet mellan vattendragen. Men när jag läste om en annan tolkning – nämligen att namnet kommer från det samiska ordet tjetteke som betyder ”offerplats” – och när jag dessutom fick veta att namnet Gäddede redan förekommer i jordeböcker från och med 1763 blev jag lite misstänksam! Vad är den rätta tolkningen? Å andra sidan skrev Fale Abrahamsson Burman år 1791 om Kvarnbergsvattnet att det bara fanns öring där. Och han fortsatte: “Förste Gäddedes nybyggare, Iöns Öberg, hafver planterat harr, ej velat släppa dit lake och gäddor såsom varande roffiskar.” Så, redan på slutet av 1700-talet var gädda en grej! Min slutsats måste därför vara att det finns två rimliga föklaringar till ursprunget av namnet Gäddede!
I sommar har jag tagit en sväng till skvaltkvarnen vid Kyrkbolandet. Det är bra att en sådan byggnad, som är förknippad med Frostvikens historia, finns kvar i trakten. Kvarnen sköts av Kvarnbergsvattnets byaförening och en gång per år på sommaren mals det kornmjöl i kvarnen. Det är förresten en av de många aktiviteterna som hålls årligen i Frostviken. Andra årligen återkommande aktiviteter i Frostviken är Jorm runt, Fäboddagen i Vållan, sommarkafé i Ankarede med mera.
I år hölls Jorm Runt lördagen den 3 augusti. Det var för fyrtiosjunde gången. Även i år var tävlingen en mysig folkfest. Där deltog tolv enmanslag och antalet sexmannalag (stafett) var sjutton, varav tre lag bestod av ungdomar: Team Chicken Nuggets (etta), Underskattade superstjärnor (tvåa) och Fiskegrabbarna (trea).
När jag skriver den här krönikan är det i mitten av augusti. Så dags att ge sig ut i skogen och plocka bär. Och om några veckor börjar älgjakten.
Apropå älg …! I sin bok, som kom ut på 1940-talet, skriver Levi Johansson om klimatförändringen i Frostviken och de förändringar i växtvärlden som skedde där. Han berättar: “Under de 50 år författaren kan minnas tillbaka ha dessa (förändringar) varit så betydande, att landskapsbilden i vissa fall ändrat utseende. (…) och trädgränsen har flyttats ett gott stycke högre upp. (…) Så mycket vet jag (…), att älgen var helt okänd i trakten ända till på 1860-talet. Sedan dess har den stadigt ökat i antal och uppträder nu överallt, där skog finnes.” Det är väl en intressant tankeställare om både naturen och förekomsten av älg i Frostviken, tycker jag!
För den som är intresserad av Frostvikens historia vill jag gärna tipsa om en annan bok:
Kulturmiljöer i Strömsunds kommun, Kulturhistorisk utredning 49, utgiven av Jamtli förlag, 2001. Boken har mycket intressant information om kulturmiljöer i Strömsunds kommun och går att låna på biblioteket. Boken trycks inte längre, tyvärr, men vill du ha ditt eget exemplar (vilket jag ville) kan du höra med bokhandeln på Jamtli. Det lär finnas några exemplar kvar!
1 Min bearbetning av texten till modern svenska.
Text och foto: Adrie Meijer/A3jorm
