Den 26 september 1974 hade filmen Dunderklumpen världspremiär i Strömsund. Femtio år senare, samma dag som filmen visades för första gången, var det femtioårsjubileum i Övre Jorm i Frostviken. Festkvällen organiserades av Camilla Wolgers och Rid i Jorms Ola och Elin. Filmen visades, det hölls tal, det var en utställning med unikt material om filmens marknadsföring och filmens premiär samt det erbjöds god mat och passande musik.
Filmens femtioårsjubileum började med visningen av filmen med en inledning av Beppe Wolgers dotter, Camilla. Sen tog gästerna sig ut till kapellet, där Camilla gick närmare in på hur allt började. Där höll landshövdingen Marita Ljung tal och berättade om hur viktig i flera avseenden just den nordvästra delen av Jämtland – Strömsunds kommun – är för länet. Efter sitt invigningstal klippte Marita bandet och öppnade utställningen, varpå alla i sällskapet hade möjlighet att gå en sväng i kapellet. Där kunde de ta del av bland annat massor med tidningsklipp och bilder på biopremiären som Åke Ljusberg, dåvarande turistchef i Strömsund, hade bidragit med.
När gästerna lämnade utställningen i kapellet och i skymningen sakta promenerade tillbaka till hotellet, blickade de över Jormsjön, mot Jormliklumpen och mot fjällen längre bort. De förstod hur självklart det var för Dunderklumpens skapare att spela in filmen just här.
I Korpens öga, i matsalen, fortsatte firandet och det var först Åke Ljusberg som höll tal om hur allt gick till med marknadsföringen av filmen och med förhandlingarna om beställningen av Jätten Jorm i cement, varpå Camilla visade några unika filmklipp från tiden filmen inspelades.
Dunderklumpen är en berättelse om Beppe Wolgers, en stockholmsgrabb, som flyttade till Jämtland, fann sitt smultronställe på Öhn utanför Strömsund, lät sig inspireras av Jämtlands storslagna fjällandskap och gjorde, tillsammans med Per Åhlin, en film om ensamhet, längtan, skönhet, vänskap, livsdglädje, vacker natur och i synnerhet om livets största skatt. Ämnen som är aktuella även idag! Själva filmen var en för den tiden tekniskt sett mycket avancerat projekt och unik i sitt slag: de tecknade figurerna i filmen agerar inte bara mot varandra utan också mot riktiga aktörer. Per Åhlin stod för både filmens regi och för filmens tecknade figurer. Det var Beppe Wolgers som författade manuset och sångtexterna. Apropå manus… i själva verket saknades ett utskrivet manus till filmen. Det fanns ’bara’ en synopsis och hela projektet tog form under själva inspelningsprocessen. Camilla berättade om att filmen genomgick mer än trettio stadier (i stället för de tiotal stadier som en ’vanlig’ film brukar ha). Hon tillade att filmens tillkomsthistoria skulle vara ett bra ämne för en doktorsavhandling om scenografi.
Musiken till filmen komponerades av den belgiska jazzmusikern Toots Thielemans och det var också han som framförde musiken. Och man hade valt att musiken skulle komma först, så att de tecknade figurernas rörelser och röster skulle matcha perfekt med musikens takt. Filmens tillkomst, från första idén till det slugiltiga resultatet, tog väl tid. Regissören Per Åhlin och hans arton medarbetare jobbade i fyra år och de totalt cirka 150 000 teckningarna gjorde de på ett laboratorium i London, där de hade tillgång till avancerad teknik. Men alla filmens naturscener inspelades i Strömsunds kommun. Filmen börjar på en midsommaraftonskväll i Beppe Wolgers hus på Öhn, varpå den fortsätter längs Ströms Vattudal i nordväst riktning till Frostviken, där man som tittare känner igen Fågelberget, Jormvattnet, Brakkåfallet, Stora Blåsjön, Ankarvattnet och Stekenjokk.
I början fick filmen lite ljummen kritik, men redan efter tre månader hade 400 000 människor sett filmen. Filmen vann en Guldbagge för bästa film och det blev en Guldskiva, 50 000 sålda exemplar, för musiken. Och snart blev Dunderklumpen och dess figurer som Jätten Jorm, som fortfarande står staty på hembygdsgården, av ovärderlig betydelse för Strömsund och lockade allt fler turister till kommunen. Till världspremiären, år 1974, kom det mycket folk. Statyn Jätten Jorm avtäcktes den dagen, barnen hade ledigt från skolan och det var stor fest i samhället! På Grand Hotell i Strömsund hölls det på kvällen galamiddag.
Under kvällen i Jorm redogjorde Ola för maten som serverades 1974 och maten som skulle serveras på femtioårsjubileumet. Han förklarade att det – av olika skäl – inte skulle bli precis samma rätter… Rätterna – med de tilltalande namnen Pellegnillots; Nu föddes jag (förrätt), Lejonels, Brallor och pannkaka (huvudrätt), Elvira Fattigans gjädjestorm (efterrätt) – uppfyllde dock allas förväntningar! Under och efter middagen intog musikerna Janne Strömstedt, Kjell-Erik Eriksson, Gustav KAPE Hedström och Nils Varg scenen. Bland annat spelade de musik ur Dunderklumpen.Efter huvudrätten läste Camilla högt ur sin fars anteckningsblock: Beppe hade under perioden som filmen inspelades skrivit ner sina funderingar. Några citat är svårare att tolka, andra talar för sig själva. Ett citat lyder så här: ’Om du hör ett tåg så är det alltid ett vattenfall.’ När det var dags att åka hem och jag och de andra gästerna gick till våra bilar, stannade vi ett tag och såg omkring i mörkret. Vi tittade mot himmelen och en man i sällskapet pekade på Karlavagnen och på Polstjärnan som lyste genom tunna molnslöjor.
Jag vände blicken mot Jormsjön och tittade mot fjällen. Jag anade att kunna se en glimt av Jätten Jorm som tog en lur. Han drömde om att bada och han drömde om hur han tänkte göra alla människor på jorden glada…
Text och foto: Adrie Meijer/A3jorm
