Skepp ohoj! Ut till havs med MS Cirrus

Lördagen den 1 februari bjöds det på teater i Backe. Det var Skogsnästeatern och föreställningen ”MS Cirrus”. Kasta loss och följ med ut till havs!

För dagen bestod Skogsnästeatern av Petra Svedberg och Lars Svedberg. Petra på scenen och Lars skötte det tekniska. Innan föreställningen bjöds det på fika och strax före klockan 15 släpptes en förväntasfull publik in i salongen. En publik som mest bestod av barn i alla åldrar.
Föreställningen handlar om ett barn som ger sig ut på havet ombord på MS Cirrus, på väg mot ett nytt liv och ett nytt land på andra sidan jordklotet. Barnet är på väg till Australien med sin familj då fadern fått arbete där. Men det är inte bara en berättelse om att få ett nytt hem långt borta. Det handlar om en resa som börjar med ett tårfyllt farväl och som så sakteliga förvandlas till ett äventyr. På sin färd träffar barnet på många spännande varelser såsom clownfiskar, rosa havsgrisar, sjöhästar och valar. Under kapten Mandelkubbs befäl får barnet även stifta bekantskap med havsmonster, sirener och krakar. I föreställningen blandas berättande med sång och rörelse, skuggbilder och böljande tyg förstärker känslan av att vara ute till havs. Saga och fantasi vävs ihop med fakta till en lockande och fantasifull helhet. Det är lika mycket en berättelse om havet, som en berättelse om att ge sig iväg för att söka sig ett nytt liv långt borta. Historien har verklighetsbakgrund, MS Cirrus beställdes av Rederi AB Transpacific 1946, och insattes i trafik till och från Australien i juni 1950. Fanns i trafik i drygt 25 år. Men barnet då? Barnet var en liten pojken som återvände hem till Sverige och som numera är en av medlemmarna i Skogsnästeatern och som för dagen skötte föreställningens ljud och ljus. Han har tillsammans med Petra Svedberg skrivit manus till föreställningen. Avslutningsvis fick alla barnen med sig en alldeles egen snäcka hem, för att kunna lyssna på havet och tänka på en rosa liten havsgris som kryper omkring djupt, djupt nere på havets botten.

Text: Britt-Inger Roos
Foto: Skogsnästeatern