Vi utforskar naturens rikedomar och träffar några av skogens vanligaste invånare som björk, tall och gran. Upptäck hur dessa träd har format vår historia och kultur, samt njut av skogens delikatesser som blåbär. En resa för både kropp och själ!
Idag kan vi se på skogen ur en mängd olika perspektiv. Det kan handla om allt från produktion och råvarulager till en plats för rekreation och motion. För människor förr i tiden var skogen en magisk plats, fylld av hemligheter. Följ med på en skogspromenad där vi träffar några av skogens vanligaste innevånare; björk, tall, gran, och ett och annat blåbär.
För ungefär 15 000 år sedan började inlandsisen dra sig tillbaka och träd och andra växter började så sakteliga etablera sig. Det första som kom var gräs, halvgräs och örter. Från södern kom de större växterna, björk, asp, havtorn och vide. Med värmen tätnade skogarna och tallen kom att bli det dominerande trädslaget, tätt följd av björken. Några årtusenden senare kom ädellövträden, ek och alm skapade stora skogar. I vattensjuka partier etablerade sig alen, där kunde den växa utan större konkurrens från andra arter. Från söder kom flera trädslag som ask, lind och lönn. Skogens nötter och bär blev viktiga födoämnen för de människor som bosatte sig i dessa områden. Förmodligen var det här som den första trädkulten föddes. Från norr kom granen invandrande , på många hällristningar finns träd avbildade som skulle kunna vara granar. Trä blev ett av de viktigaste materialen, det gav hus, redskap, möbler och som bränsle gav det både ljus och värme. Så har det varit genom historien, träd har huggits ner och använts. Men inte alla träd fick röras, ett exempel på ett sådant träd är vårdträdet. Seden med vårdträd blev vanlig under 1800-talet, men förmodligen är traditionen mycket äldre än så. Vårdträdet blev både en länk mellan generationer och en plats för de dödas själ att vila på. Vårdträdet planterades för att ge huset skydd, det var oftast ett ädellövträd. Själva ordet vårdträd kommer från fornnordiskan och betyder ”varsel” eller ”skyddsande”. Sköttes trädet om och växte och frodades skulle detsamma gälla för gårdens innevånare. Men bröts det kvistar från trädet, eller om det eldhärjades skulle det gå illa för gården. Elden kunde vara ett straff från vättarna om de hade behandlats illa. Under tidens gång har träden alltså haft en central roll för människor. Inom folkmedicinen användes träd för att dra åt sig sjukdomar och på så sätt göra den sjuke frisk. Man kunde antingen dras genom håligheter i trädet, detta skulle göras tre gånger tre gånger, eller så kunde en tunnel huggas ut genom trädet. Tandvärk botades genom att en skåra av trädet skars ut, tanden vidrördes och stickan ympades tillbaka in i trädet. Även spikar kunde spikas in i trädet, dog trädet var det ett bevis på att sjukdomen hade överförts till trädet. Sjukdomsträd var oftast tall, gran, en eller björk. Får man syn på en sjukdomstall full av spik bör man inte ta i den, man vet aldrig vilka sjukdomar som kan ligga inlåsta i trädet. Förr kunde man hitta tallar som var över 30 meter höga och mycket gamla, men under 1800-talet höggs de flesta av dessa jättetallar ned, de grova blev sågtimmer och de klenare fraktades till England och blev stöttor ”pitprops” i gruvorna. Än idag går det att hitta dessa jättetallar, men de är färre i antal. Däremot kan man fortfarande hitta gamla tallar, en del äldre än 800 år, men då är de mindre i storlek. Även granen kan bli gammal, över 400 år och under gynnsamma förhållanden kan den bli över 40 meter hög. Granen har dock ett grunt rotsystem, den största delen av rotmassan tar sig bara ett par decimeter ner i marken och detta gör granen både storm- och torkkänslig. Om granskogen kan kännas lite mörk att vandra i så är upplevelsen av en björkskog om våren det motsatta. De allra första björklövens ljusgröna färg känns som en riktig vitamininjektion efter vinterns mörker. I det gamla bondesamhället gav björken foder till djuren, näver, kvastris och löven gav människorna ett viktigt c-vitamin tillskott. Idag är det kanske inte björklöv som gör att vi ger oss ut i skogen efter nyttigheter. Så här på våren har blåbärsriset börjat att knoppas, för att senare i sommar ge skördar av blåbär. Blåbär har använts inom folkmedicin både som stärkande och torkade, osötade som medel mot diarré. Modern forskning har visat att blåbär innehåller antocyaniner, en kraftigt verkande antioxidant och ellagsyra. Med andra ord ett riktigt superbär. När du ger dig ut på skogspromenad i sommar, glöm inte att ta med och fylla bärkorgen med det välsmakande och nyttiga blåbäret. Njut sedan av en blåbärspaj med massor av vaniljsås. Gott för både kropp och själ.
Text och foto: Britt-Inger Roos
