JUNSELE (SGT) I Eden utanför Junsele görs konst av fjällkornas mjölk. Det handlar inte om något spektakulärt konstprojekt utan här bedrivs mejeri med osttillverkning. – När jag arbetar med de olika kulturerna och mögel är det min målarfärg, säger Karin, som är ostmästaren i mejeriet.
Edhe Gård är den enda i trakten som har satsat på fjällkor. Här bor grundaren Hans Göran Karlsson kvar, men har lämnat över till medlemmar i sin familj. Här har han fostrat nio barn, och två av dem har återvänt till fädernegården: Syskonen Karin som ostmakare och Gustav som jordbrukare.
Gustavs fru Amira är den tredje stöttepelaren på gården och som framför allt sköter om alla korna.
– För en del är det ren nostalgi med fjällkor, men vi har faktiskt en anledning att driva gården med just fjällkor. De ger den bästa mjölken och har den högsta fetthalten, säger Gustav, som sköter markerna, reparerar maskiner och dessutom har ett arbete som snickare hos Östanbäck Timmerhus i Junsele.
– Vi börjar få rull på mejeriprodukterna genom försäljning och marknadsföring. Det är jämnt upp med utgifterna nu, men vi kan inte ta ut några löner än. Vi har köttproduktion på gång, och hoppas kunna äga hela produktionskedjan. Vi vill bygga ut för slakt och paketering, berättar Gustav.
Det var i slutet av 80-talet som det hela började av familjen Karlsson, mer som ett hobbyjordbruk Pappa Hans Göran arbetade som kirurg både i USA, Norge och Sverige. Nio barn föddes, halva barnaskaran bor nu i USA.
På gården bor han med sin fru Loraine, som är en grönsaksodlare av rang, men när vi vill tala med Hans Göran så överlåter han ordet åt Amira, som just nu går en vidareutbildning på Eldrimner. I stället blir det syskonen Gustav och Karin som för ordet.
– Det var 1989 gården köptes, och det var pappa som byggde upp mejeriet. Jag kom hit för ett och halvt år sedan. Jag var arbetsledare på Skanska i Umeå och kände att jag ville jobba åt mig själv, inte bara bestämma vad andra skulle göra, och jag ville känna glädjen över att ha gjort något själv. Pappa startade med renoveringar av hus och husgrunder och hade ett intresse av att göra ost. Nu fortsätter vi, och man kan säga att det är en gård under uppbyggnad, säger Gustav.
– Från början gjordes det ost bara för familjen och till vänner, men vi såg utvecklingspotentialen och när brorsan flyttade hem för ett och halvt år sedan och tog gårdssidan, så tog vi beslutet att arbeta heltid med mejeriet. Jag sa upp mig från Norrmejerier i Burträsk där jag arbetade med Västerbottensost, berättar Karin, ansvarig för mejeriet.
Utbildad och certifierad från England och USA tog hon tag i mejeriverksamheten. Allt är obehandlat, och inte pastöriserat eller homogeniserat. I mejeriet görs kärnmjölk, det mycket efterfrågade smöret, ”Edhe Guld”, den mest sålda osten, och ”Stockberget”, egentligen en fäbodost som har fått sitt namn efter fäbodstället dit korna tidigare togs. Grönmögelost och kryddad mjukost är andra produkter som säljs via Reko-ringen, på marknader och en del butiker. Gården är alltid öppen för hugade ostspekulanter.
Familjen är i det närmaste självförsörjande. Två får betar lugnt tillsammans med fjällkorna och det ska bli fler.
Känslan för fjällkorna går inte att ta miste på. Vi får veta att ”200” är en mobbare, ”69” är en dramaqueen som gråter när något går fel och att ”65” är ett mobboffer och så är det den där omsorgsfulla fjällkon som tar hand om sin svaga kompis. Alla med sina personligheter och kännetecken. Senare i höst får Edhe gård också se vilka kor som blivit med kalv. På gården tillämpas inte insemination utan en tjur har gått fritt.
– Jag tror att man måste gilla att arbeta, kanske vara lite naiv, bångstyrig och envis för att arbeta som bonde. Vi bygger på det som naturen ger oss. Vi styr hur mjölken ska bli och väljer ut fodret, var korna ska beta, efter vilken ost som ska göras, säger Gustav.
Det råder inget tvivel om att det är ett arbetsamt litet gäng som klarar verksamheten på Edhe gård.
– Vi jobbar ihop och har delat upp arbetsområdena, då klarar vi hela processen, säger Gustav.
– Jag tycker om att arbeta, kommenterar Karin, som fått tillstånd av Livsmedelsverket att hennes kommande baby får finnas med på jobbet i mejeriet när det blir dags.
Text och foto: Inger Kraft Etzler