LAJKSJÖN (SGT) Om man tar av från vägen mellan Dorotea och Åsele så hamnar man i Lajksjön. Det kan vara värt besväret, för i den lilla ICA-butiken med anor sedan 98 år tillbaka, kan man hitta det mesta.
På facebook-sidan finns det många goda omdömen: ”Jag sitt å tänk på hur jädra bra Wiks Ica Nära är. Dä som int finns på plassn finns där. Allt från gentila glasskålar till dynggrepar. Jädra bra. Åsså gulle-Ulla med personal.”
– Det är en kund från Rossön som kallade oss för ”Lilla Ullared”, skrattar ägarinnan Ulla Wik.
Efter många sorger säger hon att hon först nu kommit i kapp. Affären startades en gång av Ullas morföräldrar, och om två år blir det 100-årsjubileum, en nostalgihylla med gamla saker är under planering.
I affären går det att hitta allt från mat, färskvaror och charkuterier, rödsprit, kuddar och lakan, sybehör, prydnadssaker, leksaker. Om man tittar noga går det säkert att finna det man sökt efter länge. I ytterligare ett hus finns trädgårdsprylar och ännu mer leksaker.
– Det var min man, jag och min bror Kjell som drev butiken och efter min mans bortgång blev det bara jag och min bror. Jag stod ensam när också han hastigt dog. Det var att gå och lägga sig eller att gå vidare. Affären blev en väldig räddning. Nu jobbar min svärdotter Lovisa i butiken och ytterligare en anställd, Marianne, som började som sommarvikarie och är som en egen unge, berättar Ulla, som försöker hitta i hyllorna när personalen stuvat om.
– De får göra som de vill. Jag kanske inte hittar, men det ska vara roligt för dem. Vi skrattar mycket! Det jag skulle vilja ha i butiken är färg, det var något som min man skötte om. Och fiskegrejer, det var min brors uppgift att hålla reda på. Det är viktigt för bygden med butiken! Kommunen vet vad det betyder. Tänk om också ICA kunde uppskatta det som är annorlunda! Men jag tror jag lever i fel tid. Tur att ”tjejerna” är här och kan hantera datorn.
– En del önskar att det ska vara söndagsöppet, men jag tycker att personalen måste ha ledigt. Varje fredag har vi kafé här och man kan köpa fika och träffas. Vill man ha affären kvar måste man ställa upp själv också. Jag vill kämpa för glesbygden och göra så att vi trivs, säger Ulla, som inte skräder orden när det gäller.
– Jag tycker inte om bankerna. Tänk förr – då kunde banken ringa och fråga om jag hade satt in dagskassan, för det saknades pengar för dem. Om jag inte gjort det så åkte jag in och lämnade över kassan. Man måste vara rädd om varandra. Jag tror det finns en plan för mitt liv. Tänk att min son träffade en kvinna som ville börja jobba i butiken! Nu har jag två barnbarn som närmsta grannar. Livet tar och livet ger! Jag är utbildad karttekniker och har jobbat med det mesta. Handarbete, textiltryck, smycken, keramik. Men fritid och jobb går ihop. Förut hade jag full koll, men man orkar inte så mycket som man vill när man blir äldre, men jag sitter i kassan, berättar Ulla Wik och funderar på framtiden.
– Vad ska hända med inlandet och alla små butiker, när allt ska vara stort och de flesta dras till städerna. Kanske behövs det ett krig för att tänka till. Jag hoppas det vänder! Om jag skulle få chansen skulle jag börja om! Det är så roligt!
Så säger en person som varit i farten i mer än 40 år i samma butik i Lajksjö som en gång utnämndes till Sveriges barnrikaste by. Nu bor 85 personer i Lajksjö.
INGER KRAFT ETZLER
TEXT OCH FOTO
