Det är ett flertal samebyar som både bedriver sin verksamhet i Strömsunds kommun och några som korsar kommunen under sina renflyttningar. Vi träffade Mats-Isak Sparrock från Jijnjevaerie sameby, när han och hans kollegor drev en stor renflock förbi Hammerdal.
Vintern lider mot sitt slut, det regnar, det är plusgrader på nätterna, snön håller på att lösas upp och bitvis ligger det flera decimeter vatten på isarna. Det är då hög tid att flytta renarna från sitt vinterbete, medan det fortfarande går att ta sig fram på snöskoter.
– På vissa ställen har det varit vatten upp till fotstegen på skotern, men det är än så länge ingen fara med isarna, berättar Mats-Isak när han stannar till för en stund vid överfarten norr om Hammerdalsbron.
Mats-Isak är född och uppvuxen i en renskötarfamilj i Jijnjevaerie sameby. Han har varit med i familjens verksamhet sedan barnsben och nu har han egna renar. Då han inte är ute och arbetar med renflytt eller annat, bor han tillsammans med sin sambo och dotter i Rötviken. Mats-Isak berättar att han älskar sitt jobb som både är fritt med stora naturupplevelser samtidigt som det många gånger kan vara slitsamt.
Trafik och rovdjur hotar renarna
Jijnjevaerie sameby ligger i Krokoms kommun och Vinklumpen i Hotagsfjällen är platsen för renarnas sommarbete. De flesta vintrar finns inget att äta på fjällen och då flyttar samebyarna renarna till vinterbetesmarker. Sträckan för renflyttningen varierar beroende på tillgången till mat. I år räckte det med att flytta renarna till Gravasund och trakterna söder om Skyttmon. Ibland går flytten ända ner mot kusten och för ett par år sedan var tillgången på bete så dåligt i våra trakter, att de var tvungen att flytta renarna till Hornslandet i trakterna kring Hudiksvall.
– Det låter superlångt, men då använde vi lastbilar till flytten så det gick faktiskt snabbare än den sträcka vi flyttar nu. Vinterbetet innebär långa perioder av frånvaro från familjen och renarna lever under många hot. Även om trafiken är en viss fara så är rovdjur det absolut största hotet.
– I vinter har vi haft flera järvar kring vårt vinterbete och trots att vi lade ner mycket jobb på att freda renarna, tog järven flera av dem. Länsstyrelsen beviljade tillstånd för skyddsjakt, men den besvärliga terrängen gjorde att vi aldrig lyckades få fatt på järvarna.
Ny teknik underlättar arbetet
Under vår pratstund kommer Mats-Isaks kollegor med en stor flock om närmare 1500 renar från det senaste stoppet i rengärdet i Kallsnäs. På ett led korsade renarna väg 45 strax ovanför det norra brofästet på Hammerdalsbron och under de ca: 10 minuterna övergången skedde, var det helt stopp i trafiken.
– Bilisterna är ganska förstående så det brukar gå bra, säger Mats-Isak sittandes på sin snöskoter. Mats-Isak berättar hur samernas arbete har utvecklats genom åren. Hans förfäder tog sig fram till fots eller på skidor och numera är snöskotrar, motorcrosscyklar och drönare viktiga verktyg.
– Även om vi får gå till fots ibland, så använder vi för det mesta snöskoter eller cross när vi driver renarna. Drönare med värmekamera är en otrolig förbättring och även miljömässigt bättre, då vi inte behöver köra lika mycket nu för att spana efter renarna.
Nu har alla renar kommit över vägen och nästa etappmål är rengärdet i Nyland, Gåxsjö socken. Där blir det ännu ett par dagars vila och stödutfodring då det är tungt före både för renarna och för samerna.
Text & foto: Sten Strömgren
