På gården i Raftsjöhöjden driver Liw Pålsson och hennes sambo Christian Nilsson en framgångsrik mjölkproduktion med 200 kor. Tillsammans med familjen har de skapat en stark gemenskap och vision för framtiden, samtidigt som de hanterar utmaningar inom lantbruket och håller traditionen vid liv för nästa generation.
Kommunens största mjölkproducent finns på Liw Pålssons och hennes sambo Christian Nilssons gård i Raftsjöhöjden. Där finns 200 kor av olika raser, samt 200 ungdjur och sinkor som Liws lillasyster ansvarar för.
Vägen till livet som kobonde och lantbrukare var lätt för Liw, medan Christian hann arbeta som lastbilschaufför innan han hittade vägen från Hammerdal till Raftsjöhöjden.
– Han har lärt sig steg för steg, säger Liw, och vi arbetar tillsammans hela tiden. Vi köpte mjölkkorna av mina föräldrar 2018 och startade vårt bolag. Det var för att fasa in oss i driften; mina föräldrar behöll då ungdjuren.
– För fem år sedan kom min lillasyster hem efter att ha jobbat med olika saker. Hon hade sagt att hon aldrig skulle jobba med kor, men nu har vi driften tillsammans med både mjölkkor och ungdjur, berättar Liw.
– Jag har alltid tänkt att arbeta inom jordbruket med djur, säger Liw. Det var ett självklart val att gå på Torsta naturbruksgymnasium, och efter studenten fick jag jobb direkt. Innan jag kom tillbaka till Raftsjöhöjden jobbade jag på andra gårdar; det ger ett bra perspektiv.
– Nu har vi 30 fjällkor, svart-vita Holstein (tidigare SLB), rödkullor, Jersey och rödbruna (SRB) kor. De betar inte på åkermark utan på våra andra marker. Det vi skulle vilja ha nu är virtuella stängsel, men det är förbjudet i Sverige; i Norge är det godkänt. Om det fanns skulle de lätt kunna beta på alla buvallar. Idag kräver det mycket mankraft att hålla efter, säger Liw.
Två fast anställda arbetar på gården med djurskötseln, och några extra anställda under sommaren. Att investera i en biogasanläggning har lagts på is.
– Vi skulle vilja ha en jättestor separator för att skapa ett kretslopp med gödningsämnen och strö, men idag är det en alltför stor investering.
Familjen har dock en stark vision om en ny ladugård, något som också kräver ett stort kapital. Här kräver bankerna så stora säkerheter att det hittills varit omöjligt för Liws och Christians bolag Q-mjalka.
Fyra barn finns på gården i åldrarna åtta till två år. Varje barn har sin egen fjällko att sköta om. Om det blir nya bönder på generationsgården får framtiden utvisa.
– De får bli vad de vill! Det blir något speciellt att växa upp här. För att ha livet som vi har måste vi ha lantbruket. Det är en symbios, och vi lever som en stor familj.
– Just nu har vi investerat i mjölkrobotar; tidigare hade vi en mjölkgrop med plats för åtta kor i taget, vilket krävde mellan 16 och 20 timmar per dygn för mjölkning. Nu har vi investerat i en mjölkrobot, och det har gjort en enorm skillnad.
– Jag har aldrig, aldrig ångrat mitt yrkesval att vara bonde. Ledighet? Privat har jag några höns, får och kaniner, och jag tänkte också ta mig till vallhundsvärlden. Dessutom är jag ju med barnen, säger Liw Pålsson.
Text: Inger Kraft Etzler
Foto: Inger Kraft Etzler och Liw Pålsson
