STRÖMSUND (SGT) I Strömsunds konsumentförening fanns det en gång 21 butiker, nu finns det en enda och det är den som Jörgen Olofsson nu ska säga adjö till.
I nästan femtio år har han varit Konsum trogen, men nu är det dags för pensionering. Den sista juni blir sista dagen. Vad som kommer att hända då för en hyperaktiv person går inte att sia om. Kanske blir det halvtidsjobb efter pensioneringen, vem vet.
Hela karriären för butikschefen Jörgen började med sommarjobb hos Simonsons. Som han var missnöjd med betalningen slutade han och så blev det i stället Konsum tvärsöver torget som fick ta hand om honom.
– Där fick jag fem kronor i timmen! Målet var ju att köra ut skubb med packmoppe. Springschas var det finaste man kunde bli. Jag jobbade på loven och kvällar och helger. Så fick man ju dricks också och det var ju nästan mer än lönen. Hela gymnasietiden jobbade jag där.
Jörgen är full av berättelser om sitt liv inom handeln. Efter lumpen blev det avancemang och han fick köra ut varubussen till byarna och träffade kunder.
– Man fick alltid kaffe och ibland frågade folk om jag var hungrig och då blev det mat! Sedan gick jag en styckningskurs och var ”charkare” ett tag, men jag var också skohandlare när SkoCity fanns i Strömsund. Jag träffade min nuvarande fru, vi flyttade till Falun, där jag jobbade i charken på Konsum. Min fru och jag har varit tillsammans i 40 år. Vi har tre barn.
– Jag blev butikschef 1988 när vi flyttat hem igen. Det är inte ett 40-timmars jobb, utan snarare 50-60 timmar i veckan. Jag brukar gå till jobbet vid 6-tiden på morgonen och då hinner jag göra klart allt ”bakom”. Sedan brukar jag vara mycket ute i butiken, hjälpa till att plocka och träffa kunder. Det är ett väldigt roligt arbete, jag har fria händer att driva butiken som om det är min egen, säger Jörgen.
Konsten att hitta kunder har utvecklats under året. Det märks i berättarglädjen hos butikschefen.
– Vi var några stycken som ville göra något annorlunda. Vi for ner till KF:s stora lager och la bud på det som varit osålt. När vi la bud kunde det vara vad som helst. Första gången kom vi hem med tio pallar kristallglas, efter att ha bjudit fem kronor för ett sexpack med glas. Alla Konsumbutiker i Jämtland var sedan med och delade på detta. Här i Strömsund blev det en kö med 2-300 människor som stod och väntade på att vi skulle öppna dörren. Det var en grej som ingen annan gjort!
– Men det är klart att det blev konstiga varor ibland. Vi fick hem tre pallar med skidpjäxor en annan gång, och det var väl bra, men när vi packade upp det så var det råttfällebindningar, helt omodernt. Men då sålde vi pjäxorna för 9,90 per kilo! Alla tyckte det var jättekul att köpa skor per kilo och allt gick åt! Några år köpte jag efter jul upp alla julgrejer från butikerna i Jämtland och så hade vi försäljning mitt i sommaren. Eller så hittade vi på att sälja semlor mitt i sommaren också, och det var också väldigt uppskattat!
Det finns en tydlig nöjesådra hos Coop-chefen. Han har varit nöjesarrangör, anordnat dans och jobbat med Dundermarknaden. Han har försökt så rekord i Guinness rekordbok med att anordna en påskparad med påskkäringar, det kom 971 stycken och själv stod Jörgen på Konsumtaket och dirigerade marschen.
Nu har Köpmannaföreningen tagit över. Där är han förstås medlem, liksom i åtminstone ett tjugotal andra föreningar. Han är dessutom ordförande för Folkdanslaget.
– Jag har varit politiskt aktiv också, och funnits i några styrelser och nämnder. Politik är roligt, men jag är inte aktiv längre.
Bland alla aktiviteter finns försöket att sätta världsrekord med banana split. Försöket gjordes med 65 meter glass, bananer, grädde och maränger. Det räckte inte. Rekordet var 100 meter.
Ett sätt att vässa butiken var när han gjorde något som aldrig någon gjort förut: Sex-sju pallar vetemjöl införskaffades och när man köpte en påse mjöl fick man en på köpet. Det var tomt på mjöl i butiken efter 40 minuter. En lastbil fullastad med mjöl beställdes – det räckte dock endast i fem timmar!
– Det var något helt nytt, berättar Jörgen. Det är enda sättet att komma framåt. Att göra något som ingen annan gjort. Vi hittade också på att alla priser skulle sluta på 88 öre. Jag hade läst att det fastnar lättare i hjärnan. Det funkade också. Så snodde jag en idé från krogen och vi hade happy hour med en hemlig vara. Det skulle vara en bra vara till bra pris och kunde vara vad som helst. Det viktiga är att få kunden innanför dörren.
Det är klart att det också varit en dipp ibland, men då måste man börja tänka konstruktivt.
Det var nervöst när vi byggde om och jag undrade hur vi skulle kunna öppna varje morgon när det på natten varit grävskopor i butiken och allt golv var upprivet, men vi behövde inte stänga en enda dag!
– Men vi måste vara bäst på service, säger Jörgen. Han menar också att trots konkurrensen med Simonsons så är de också kollegor, och han påpekar att det är bra med vass konkurrens.
Från Konsum till Coop – butiken har förnyats och den har växt. Nu är det sjutton fast anställda och fem extra personal vid behov. Försäljningen ökade med fjorton procent förra året. Färskvaror tas från närområdet och så mycket lokala varor som möjligt. Det finns en kock i affären, liksom två kallskänkor. Jörgens chark har nu normalt fyra personer. Budgeten är under kontroll och de anställda brukar få en liten present när den är i hamn. Kassorna klirrar på, utom när det blir strömlöst.
– Förr kunde man sätta igång dem manuellt, men det funkar inte nu. Automatik och datorisering har inneburit stora förändringar. Sortimentsnivån är helt annorlunda. Tänk förr så hade vi bara en enda frysdisk eller ett litet frysskåp. Och titta bara på matoljorna – tidigare fanns bara Mazola.
– Vad jag ska göra den sista juni, det får vi se. Man kan inte säga att man slutar för alltid. Jag kommer inte att sitta lugnt!
INGER KRAFT ETZLER
TEXT OCH FOTO
