Marie Långbo i Föllinge slutar efter 50 års tjänst

FÖLLINGE (SGT) Hon har gett allt och under dessa 50 år har hon bara blivit inkallad till chefen en enda gång – då fick hon en tillsägning om att hon gjorde för mycket. De äldre blev hennes kall, men nu tackar Marie Långbo för sig, genom en riktig fest.
50 år och tre månader. Så länge har Marie Långbo arbetat som undersköterska. Hon började i hemtjänsten och sedan år 1988 är det på Solbacka hon arbetat. Platsen har alltid varit Föllinge och i dag är det fest för henne på äldreboendet.
Om en timme är det dags, just nu sitter hon och väntar på musikerna Lars-Håkan Eriksson och Tord Wikén. Hon har planerat att hon ska rulla in på scenen i en rullstol.
– Jag ska skoja med dem, för i dag blir jag också gammal, säger hon och skrattar.
Och det är en sådan dag, ena sekunder lyser hon av glädje och i nästa tar vemodet över och tårarna rinner.
– Det är så fantastiskt, jag tycker inte jag har gett så mycket men det jag har fått tillbaka vittnar om att jag nog gett allt. När jag ser att vårdtagarna är glada och lyckliga, då blir jag glad i hjärtat, säger Marie.
Hon har hela tiden gjort det man ofta inte gör.
– Jag har planterat en blomma, tagit med någon på affären och kanske gjort det lilla extra.
Hon har alltid haft lätt att få kontakt med människor. Och inte en enda dag har hon gått på jobbet och tyckt att det har varit tråkigt. Mycket för att hon tycker det är en rolig utmaning eftersom ingen människa är den andra lik.
Hon beskriver det nästan som ett rollspel, hon har lirkat fram lösningar för att det ska bli så bra som möjligt för de boende. Hon har aldrig varit arg eller less på en vårdtagare utan kanske mer på organisationsförändringarna som kommer och går.
Marie har också varit aktivitetsansvarig och anordnat allt från bingo till bilcruising. Hon har samarbetat med kyrkan och utegudstjänsterna har varit lyckade eftersom de valt platser där de äldre bott tidigare. Hon har anordnat utställning av gamla brudklänningar, loppisar och julmarknader där även allmänheten varit inbjuden.
– Jag har verkligen brunnit för det här jobbet, säger hon.
Vi sitter i en korridor och hela tiden går någon förbi. När Erik Karlsson, som är 93 år, passerar säger han:
– Vi kommer inte att släppa henne, det blir sakensamt det här. Hon har gjort att jag har växt, jag skulle inte vågat sjunga och dansa om det inte var för henne.
Döden har ständigt varit närvarande i arbetet och vid dödsbädden har Marie suttit många gånger. Hon tycker att det är fridfullt att arbeta med döden.
– De som är pigga förstår att det här är sista anhalten. Jag glömmer aldrig en dam som ville ha mig och sonen vid dödsbädden, det sista hon sa var mitt namn och så tog hon min hand och la den på korset.
Det halsbandet hänger sedan dess runt Maries hals.
Genom korridoren hörs nu musiken, det är dags för den sista timmen i tjänst för Marie. Hon anländer i rullstol för att sprida ett sista skratt och när musiken tystnar har hon avslutat sin karriär. Men kan man tänka sig ett bättre slut än att dansa med 93-årige Erik Karlsson till live-musik? Även om det blir sakensamt.
Susanne Kvarnlöf