Jimmy satsar på fårskötsel

DOROTEA/LAJKSJÖN (SGT) – Det finns plats för 800 Texelfår säger en glad och öppen Jimmy Hansen i Lajksjön, men just nu finns det 49 tackor på gården. Planen är att till en början utöka besättningen till 200 får.
– Det handlar om efterfrågan, och den finns, säger Jimmy Hansen, som i ett par år arbetat med att bygga upp sitt företag. På gården tillverkas också eldningsbriketter.
– Allt är huvudsysslan. Lönsamt och lönsamt. Tanken är det att det ska bli lönsamt, men jag hyr ut mig själv och kör åt min farbror som har skogsmaskiner. Förhoppningen är att det ska snurra på så att jag kan leva på det. Jag har gjort en affärsplan och i den är det sista delmålet 300 tackor. I Vilhelmina byggs ett nytt slakteri och när jag kontaktade dem så blev de blev överlyckliga när jag sa att jag ville bli av med mina får, säger Jimmy.
Han berättar hur förälskad han blev i Texelfår en gång och sedan är det bara Texel som gäller.
– De är enastående när det gäller slaktkropparna. Man ska vara noga när man köper in djur så att de inte bär på betesparasiter bara. Det är det värsta. Det gäller att byta betena, och jag skickar regelbundet in prov.
Jimmy är uppväxt på gården där han nu bedriver jordbruk med får och brikettillverkning.
– Det kändes hopplöst ett tag när sista mjölkkon åkte från gården och jordbruk försvann. Det blev industrijobb en tid. Vi hade byggt för 120 mjölkkor i lösdrift, som mest var vi upp i 60 mjölkande när verksamheten lades ner. Det har varit tomt i femton år, och nu kommer jag att bygga om i min tur till fåren. Det är ett familjeföretag, kan man säga, min ingifta farbror drev gården förut, nu är han min mentor, berättar Jimmy.
– Jag har alltid varit åt det här hållet, att vara egen. Man styr sin egen dag, det är lite charmen också. När man har välmående djur då mår man bra. Det är också spänningen med jobbet. Det går aldrig att veta hur det blir med skördarna. Det är så känsligt här, det kan slå om och bli sju minusgrader på en natt och paja skörden.
– Man måste tro att folk flyttar till inlandet. Om jag kan inspirera någon är det bara jätteroligt. Det går inte att bo i en stad hela livet. Vad blir det för människor – konservburkar allihop. Alla står bara och stampar och vill att nån annan ska göra nåt. Då är det bara att dra lasset. Men det skulle aldrig ha gått utan min sambo Linda. Vi hjälps åt med allt, säger Jimmy fylld av glädje och energi.
Dagarna blir långa och med tre småbarn, Emil 5,5 år, Elina 3 år och nyfödda Alice är det säkerligen ännu mer jobb för fårbonden Jimmy.
Text: Inger Kraft Etzler
Foto: Privat